Noveller

En blind date

Another day at work tänkte Yvonne då hon satte sig tillrätta på stolen och tog på sig sitt head set på det stora försäkringsbolaget. Den ena dagen var den andra lik, det hände inte så mycket vare sig på jobbet eller i privatlivet. Hon levde ensam sedan skilsmässan för några år sedan och trivdes egentligen ganska bra med sitt liv. Hon hade sina vänner, sin släkt och sin katt, Nisse. Han var en ”hittekatt” som hade flyttat hem till henne en vacker vårdag. Yvonne bodde på nedre botten och hade haft altandörren öppen en solig dag i maj då Nisse helt sonika promenerat in med svansen i vädret och med ett kraftigt ”MJAU!” talat om för henne att han ville ha mat, och på den vägen var det. Nisse hade flyttat in och någon mer mansperson behövde hon inte just nu i sitt liv.

Yvonne suckade lite och öppnade sin telefon till dagens arbete. Det flöt på, inga krångliga samtal eller jobbiga missnöjda kunder. Hon åt som vanligt lunch med sina arbetskamrater i det trevliga köpcentret, de diskuterade de senaste fotbollsresultaten, vad man skulle göra till helgen och vilket vin som skulle inhandlas. När hon åter satt vid sitt skrivbord kände hon sig lite slö efter maten men svarade prompt då telefonen ringde,

– Yvonne Lindberg, vad kan jag hjälpa till med?

– Hej, jag heter Kalle och jag har köpt en båt!

Rösten var glad och pigg, lät nästan som Nicke Lilltroll.

Yvonne blev genast på alerten den glada rösten smittade av sig.

– Jaha det var ju roligt, svarade hon. Båtar var inte hennes gebit, hon kunde ingenting om den branschen, kunden hade blivit felkopplad, men han lät så trevlig så hon ville inte skicka tillbaka samtalet till växeln.

– Jag tar alla uppgifter om båten så ska jag se till att den får en bra försäkring, sa hon.

Hon fick de nödvändiga uppgifterna, kunden var pratglad och de surrade en stund om ditt och datt och ingen av dem ville egentligen avsluta samtalet. Till slut var de tvungna att lägga på när allt var avklarat.

Yvonne suckade då hon lagt på, han lät så himla trevlig och glad så hon hade gärna pratat en stund till. Hon mailade över uppgifterna om båten till en kollega som arbetade på båtavdelningen och fick ett snabbt mail tillbaka.

”Du glömde fråga om han tillhör någon båtklubb.”

Yvonne fnissade lite för sig själv, nu hade hon en anledning att kontakta Kalle igen. Hon skrev ett kort brev med fråga om vilken båtklubb han tillhörde.

Dagen efter ringde han. Det var snabbt tänkte Yvonne, posten hade väl knappt hunnit dela ut brevet innan han ringde.

– Hej det är Kalle igen. Han lät lika glad och pigg som dagen innan.

Nu flöt samtalet på och Yvonne kände att han var lika intresserad som hon att hålla samtalet igång. Efter en stund frågade han faktiskt om hon var ”upptagen” som han uttryckte det, Yvonne svarade glatt att hon var singel.

Kalle frågade om de inte kunde träffas och ta en fika eller äta en bit. Utan att tänka närmare efter svarade Yvonne,

– Jovisst, det skulle vara trevligt.

 När hon kom hem ringde hon sin väninna och berättade vad som hänt.

– Jag ska på en blind date, jag kan inte vara riktigt klok! Jag har pratat med killen två gånger och nu ska vi gå ut! Ska jag ringa återbud? Han kan ju vara en bindgalen mördare!

– Det är klart du ska gå, ni ska ju vara på en offentlig plats, en restaurang, du kan ju gå därifrån när du vill!

– Men vad ska jag ha på mig?

– Jag kommer över!

De båda väninnorna gick igenom Yvonnes hela garderob för att hitta något lämpligt till nästa kväll. De bestämde sig för en blekt rosa klänning i linne, en vit jacka, även den i linne och ett par skinnsandaletter.

Kvällen därpå stod Yvonne framför spegeln och drog fingrarna genom sitt halvlånga mörkt bruna hår som hon hade borstat så det blänkte. Hon studerade sig själv och såg ett par klara blåa ögon och en lite plutig mun, jag duger, avgjorde hon, tog sin väska och promenerade iväg till bussen.

 

Yvonne kände glad och förväntansfull men samtidigt var det lite pirrigt. Hon hade aldrig gjort något liknande förut och hon hade ingen aning om hur kvällen skulle utveckla sig. Det var i mitten av juni och sommaren hade kommit med en ljummen skön värme, hon njöt av att sakta strosa genom staden till restaurangen där de skulle träffas.

Hon fortsatte sina funderingar

– Tänk om han inte kommer, tänk om han är en riktig tråkmåns, jaja tänk om…

Hon hade frågat hur hon skulle känna igen honom då de bestämt träff.

– Jag ser ut som en turk, hade han svarat, men morsan är från Växjö och farfar var vedhandlare på Söder.

Yvonne fnissade inom sig, det lät som om det skulle bli en trevlig kväll, om han nu bara dök upp! Hon var framme prick sex, den tid de bestämt, hon tittade sig lite diskret omkring för att försöka hitta någon som såg ut som en ”turk”.

– Hej Yvonne, hördes en röst bakom henne.

Hon vände sig snabbt och såg ”Kalle turk”. Han log, sträckte fram vänsterhanden med en ros och lade sin högra arm om hennes axlar och kramade henne lätt. Han var ganska lång med mörkt, lite gråsprängt lockigt hår, vackra brungröna ögon och ett härligt leende.

– Hur visste du att det var jag, undrade Yvonne.

– Det var väl inte så svårt, snyggaste damen på gatan, svarade Kalle, Blomkvist var efternamnet!

Yvonne kunde inte låta bli att le tillbaka han var en riktig charmör.

 

De åt en god middag och drack vatten till, Yvonne ville vara klar i huvudet och tydligen Kalle också. Det var så lätt att prata med Kalle, han var bra på att lyssna. Innan hon riktigt fattade det själv hade hon berättat om sin före detta mans svek, sin jobbiga skilsmässa sitt jobb och ”gudvetallt.” De berättade för varandra om sina familjer, sin barndom, de kom in på skoltiden. Det var länge sedan hon träffat någon som var så lätt att prata med och som var så bra på att lyssna! Tiden flög iväg och när hon tittade på klockan hade den blivit halv elva.

– Oj, sa hon, nu måste jag verkligen gå hem, jag ska ju jobba i morgon.

– Jag har semester, sa Kalle, ska ut med båten i skärgården hela sommaren, ja i alla fall ett par veckor, skrattade han.

Yvonne kände ett stygn av besvikelse, hon hade hoppats på att de skulle kunna ses till helgen, men Kalle hade tydligen egna planer.

– Tack för en jättetrevlig kväll sa Yvonne då de stod ute på gatan igen men nu måste jag verkligen hem och sova, fast egentligen ville hon inte, den här kvällen skulle aldrig behöva ta slut.

Plötsligt såg Kalle lite blyg ut,

– Du skulle inte kunna tänka dig en tur med mig och min båt i helgen?

Yvonne funderade bara en sekund sedan tackade hon ja. De bestämde var och när de skulle träffas och skildes åt efter en snabb, lite tafatt kram, båda blev plötsligt lite generade.

Yvonne kände sig alldeles vimmelkantig då hon tog sig hem, hon visste inte riktigt vad som hänt. Hon kunde ju inte vara kär, inte efter två telefonsamtal och en träff, det var inte rimligt. Hon hade mycket svårt att somna den kvällen tankarna snurrade i huvudet och hon funderade mycket på om Kalle kände det likadant som hon. Men han hade ju faktiskt förslagit att de skulle träffas igen och det redan nästa dag!

 

Dagen därpå var hon på jobbet som vanligt, vid fikat på morgonen frågade en av hennes arbetskamrater,

– Vad har du råkat ut för? Hela du skiner och du svävar en halvmeter ovanför golvet.

Yvonne rodnade och berättade om sin blind date och om Kalle och att hon skulle ut med hans båt i helgen.

– Det var snabba puckar, passa dig bara så du inte råkar ut för en psykopat, de är visst ganska vanliga.

Yvonne blev lite orolig, hon hade hört en underton av allvar i sin kollegas kommentar men hon slog bort alla sådana tankar. Hon kunde inte ta så fel och ibland måste man chansa annars kunde man lika gärna bara sitta hemma.

Yvonne kunde inte låta bli att fundera lite på vad hennes arbetskamrat sagt, det gnagde lite i henne, men hon intalade sig själv att det inte var någon fara.

När hon stod på kajen och såg båten med Kalle komma in och lägga till pirrade det i magen. Kalle hoppade iland, surrade vant båten i en ring i bryggan vände sig emot Yvonne och log.

– Hej, vad kul att se dig igen och vad fin du är.

Yvonne log tillbaka lätt rodnande,

– Kul att se dig också svarade hon. Jag köpte med mig lite godsaker sa hon och räckte fram en kasse. Hon hade varit och handlat efter jobbet, räkor, gott bröd och goda ostar och en flaska vitt vin.

– Oj, sa Kalle och sken upp, vad smaskigt, du vet tydligen precis vad jag gillar.

De gick ombord och åkte iväg. Yvonne satt och tittade på Kalle när han styrde ut ur hamnen, vad håller jag på med tänkte hon plötsligt, här sitter jag med en helt främmande karl på väg rakt ut till gud vet var. Hon intalade sig själv att det inte var någon fara, att Kalle var en person att lita på, hon kunde inte låta bli att känna sig lite orolig.

– Vad är det där utropade Kalle plötsligt, är det en dykare?

Yvonne tittade åt det håll han pekade. Något grått, runt och blankt stack upp ur vattnet.

– Nej, det är ju en säl utropade han i nästa ögonblick. Vad gör vi nu, den stackaren kan ju bli skadad av alla båtar som far omkring här.

Kalle såg riktigt orolig ut för den stackars sälen, han drog ner farten och de tittade på sälen som tittade tillbaka på dem, sen dök den ner under ytan och försvann.

– Vad bra, sa Yvonne, nu klarar han sig. Hon kände en stor lättnad och glädje, en person som kunde bli så bekymrad över en säls välbefinnande kunde inte vara vare sig en bindgalen mördare eller psykopat, plötsligt kände hon sig alldeles lugn och full av förtröstan att Kalle var den person hon känt att han var.

 

Yvonne reste sig från köksbordet där hon suttit och funderat över sina minnen. Hon kontrollerade att lammfilén var redo för grillen och att potatisgratängen nästan var färdig. Hon spädde på med lite grädde till och ställde tillbaka den i ugnen. Nu var det väl ändå snart dags? Hon gick fram till köksfönstret och tittade ut, jodå, där kom bilen och en kär, välkänd gestalt klev ur vände sig mot henne och vinkade som han alltid brukade göra.

Yvonne gick snabbt fram till ytterdörren och öppnade för sin man sedan tio år,

– Hej älskling sa hon.

– Grattis på vår tioåriga bröllopsdag svarade Kalle och gav henne en stor bukett med röda rosor och en lång varm kyss.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

12.07 | 01:14
Gammeldags café har mottagit 1
04.04 | 23:31
Förstasidan har mottagit 3
Du gillar den här sidan